Torsdagsberättelsen

I januari var det dags för en till läsläxa i veckan, en längre berättelse som vi skriver vidare på varje vecka. Det känns viktigt att satsa mycket på berättande och sagoskrivande och därför har vi använt lektionstid till att skriva även de långa berättelserna tillsammans. Min förhoppning är att eleverna via den här metoden ska inse att vem som helst kan hitta på en berättelse och att det inte finns något som är "rätt" eller "fel", utan att alla förslag är välkomna och kan föra sagan vidare.

De två första sagorna hittade jag på tillsammans med min sexåring, men efter det har vi, då det bara varit praktiskt möjligt, skrivit texterna under lektionstid. Torsdagsberättelserna är mycket friare till formen än måndagsberättelserna. Först funderar vi var förra veckans text slutade och sedan på vad som skall hända till följande.

Eleverna kommer med förslag på hur sagan ska fortsätta och jag skriver ner den medan de berättar. Det måste sägas att eleverna har en helt otrolig fantasi! Ett exempel: I en berättelse hade citronfjärilen/enhörningen Cissi och zebran Zucchini fått veta att en istid ska komma och att djuren i Sagoskogen måste fly. Då ställde en elev frågan: "Hur ska det gå med alla vattendjur?" En annan elev kom med ett blixtsnabbt svar: "Jag vet! Jultomten har ju en massa tomtenissar och de kan ju bygga ett akvarium åt vattendjuren!" "Ja, och sedan kan mammuten Morris bära akvariet", fortsatte en annan elev.

Till torsdagsberättelserna finns det två alternativa läsläxor, den fetstilta texten eller hela texten. Eleverna har hört den färdiga berättelsen redan i skolan, så de som väljer att läsa de fetstilta meningarna "missar" ändå inte något. Jag vet att många läser läxan tillsammans med förälder så att barnet läser den fetstilta texten och föräldern resten, vilket ju är jätte bra. Och det lär också finnas syskon som vill höra hur berättelsen fortsätter... Det är en självklarhet att torsdagsberättelserna alltid slutar på ett spännande ställe, så att man bara måste få veta hur det går sedan!

Här två exempel på torsdagsberättelser:

Det här var kanske vår fjärde torsdagsberättelse. När vi hittar på berättelsen
ställer jag ofta sådana tilläggsfrågor som hjälper eleverna att hitta på adjektiv:
Hur såg trollkarlens slott ut? Hur kändes stenväggen?

Lite spänning ska det vara...

En nackdel med den här metoden är att vi inte har fina illustrationer till texterna som traditionella läseböcker ofta har. Samtidigt tror jag fullt och fast att eleverna har lättare att se s.k. inre bilder när de är aktiva i själva skapandet av berättelserna. De inre bilderna är väldigt viktiga för att man ska kunna leva sig in i en berättelse och bli inspirerad av den. Läsambassadören Katarina von Numers-Ekman har skrivit en fin bloggtext om hur man kan jobba med inre bilder.

Som bloggens underrubrik antyder har vi jobbat vidare med våra berättelser i bl.a. bildkonst och miljö- och naturkunskap och skapat temahelheter. Följande inlägg handlar om våra temahelheter och hur vi knutit ihop dem med Sagoskogens berättelser.